Galleri – Rolf Eriksson

Under påskhelgen lade jag bud på en av pappas tavlor. Vi hittade den på Olséns Auktioner här i Norrköping. Igår var auktionen slut och det kom inga fler bud. Med andra ord vann jag budgivningen.

Det är en akvarell av ett motiv jag sett tidigare på en av Auctionets auktioner 2019. Jag bjöd på den tavlan också, men den förlorade jag. Fast bilden från auktionsfirmans hämtade jag hem, och den finns här i bildgallerierna från Norrköping.

Tavlorna skiljer sig åt lite, även om båda föreställer kvarteret där Ulla Winblad bodde under några år (Hon figurerade som Ulla Winblad i Bellmans visor, men hette egentligen Maria Kristina Kjellström)

Pappa har även målat Ulla Winblads hus från andra hållet, och från innergården.

Jag har skrivit om det här förut. Här ett par länkar till andra inlägg på sidan.

Norrköping – Utvalda motiv (historik/jämförelser i tid)

Norrköping – Bidrag från besökare

Denna bild har jag hittat i artikel från NT (Norrköpings Tidningar). Kopierar in texten från artikeln nedanför bilden.

Klicka på rubriken nedan för att läsa hela artikeln

Bellmans favorit fick lida i Norrköping

Publicerad 6 oktober 2018, kl 12.00
Text
Gunnar Hagberg

Märkt av den motiga tiden i Norrköping flyttade Ulla Winblad tillbaka till Stockholm 1782. Huset på Norra Kyrkogatan, där hon och hennes odräglige make Eric Nordström bodde i en hyrd lägenhet, höll ut ända till 1957. Så dags hade dock ÖD, under ett par år, hunnit ifrågasätta den slitna fastighetens existens.

Stående inne på gården på Norra Kyrkogatan 4–6 (kvarteret Rådstugan) betraktar en ung man den gistna trappan upp till dörren in till Ulla Winblads och Eric Nordströms gamla lägenhet. Att hävda att han förefaller imponerad av vad han ser vore att ta till i överkant. Den nedgångna fastigheten tycks snarare dömd till rivning. Mycket riktigt. Två år efter det att ”Då-bilden” togs i oktober 1955 var ”Ulla Winblads hus”, som det hette i folkmun, jämnat med marken.

Ännu en skönhetsfläck i centrala Norrköping vid den här tiden var omsorgsfullt utraderad.

Huset revs 1957 men då hade ÖD (Östergötlands Dagblad, som senare blev en del av NT) ägnat ett par år att uppmana kommunens styrande att göra någonting åt den slitna miljön. ”Huru länge än?” lydde ÖD-rubriken som ackompanjerade ”Då-bilden”. Och så här ondgjorde sig skribenten ”Sofia”:

”Det Winbladhska huset, det kunde vara en trevlig kontrast i det moderna Norrköping, nu är det nästan bara en olustig påminnelse om det skrot som kan döljas i en stadsbild. Det är ett hus som borde kunna göra en konstnär lycklig”.

Alla vet förstås att Ulla Winblad aldrig har existerat. Inte mer än i nationalskalden Carl Michael Bellmans fantasivärld.

Hon var en av hans mest kända epistelfigurer, en tvivelaktig nymf och prästinna vid Bacchi Tempel, och löst baserad på den verkliga personen Maria Kristina Kiellström. Hon bodde i sin tur i Norrköping under nio år under 1700-talets senare del tillsammans med sin make, sjötullsinspektören Eric Nordström. Under en period hyrde de lägenheten på Norra Kyrkogatan – nuvarande Olai Kyrkogata – av perukmakaren Johan Clase. Han hade i sin tur tagit över fastigheten efter majorskan Rut Egore.

Maria Kristina Kiellström hade gift sig med Eric Nordström 1772 och året därpå inledde Nordström sin tjänst vid tullen i Norrköping. Därav flytten från Stockholm. Av allt att döma var det dock inget lyckligt äktenskap. Eric Nordström var en törstig bråkmakare som dessutom misshandlade sin hustru vid flera tillfällen. Inte heller Maria Kristina Kiellström var någon ängel och de båda hamnade inför kämnärsrätten – en sorts underdomstol som tog upp enklare fall – vid flera tillfällen. Ibland tillsammans, ibland var och en för sig. Maken var dock den klart flitigaste besökaren av dem vid skranket.

Eric Nordström dog av fläcktyfus i arresten 1781 och året därpå flyttade Ulla Winblad, eller Maria Kristina Kiellström, tillbaka till Stockholm. Hon gick ur tiden 1789 utan att helt ha förmått frisera sitt skamfilade rykte från livets skuggsida.

Det krävs kanske ingen större fantasi att föreställa sig deras gemensamma liv i lägenheten på Norra Kyrkogatan 4–6. Sprit, våld och elände. Ungefär samma känsla som ”Då-bilden” från 1955 signalerar, låt vara att det då var 200 år sedan Ulla Winblad och hennes man bodde där. Dystert, skulle kunna vara en passande beskrivning i korthet.

Fastighetsägaren John Clase testamenterade senare (1786) huset till sina arvingar. De sålde i sin tur huset till traktören C Kornfeldts änka och efter det följde de olika ägarna i tur och ordning som på rad i ett pärlband – snusarbetaren Per Sörberg, postinspektören I V Sodenstjerna, hovslagaregesällen Johan Sandberg, fabrikören Nils Andersson, magistern Herman Aspling, handlaren Th Lindqvister, körsnären I A Fogelgren, guldsmeden Elis Rosenholm och fru Karin Phalin.

Huset revs 1957 och ett par byggnadsdetaljer tillvaratogs; en dörr med beslag, en dörrkarm samt tre fönster. ”Ulla Winblads hus” hus uppfördes 1722 och en snabbtitt i en senare byggnadsbeskrivning avslöjar följande detaljer: ”Huset byggt av liggtimmer på sockel av sten och tegel. Bjälkkällare under. Huset reveterat och spritputsat men var ursprungligen rödmålat. Knutarna var då inklädda med pilastrar. Sadeltak täckt av enkupigt tegel. Under de breda golvtiljorna tegelskrot, kalk och sand samt sedan näver. Handsmidd spik”.

Den som i dag, till äventyrs, letar efter den mörka innergården vid ”Ulla Winblads hus” får givetvis söka förgäves.

Då kan orangeriet som förgyller restaurang Stadsvakten och intilliggande First Hotel Central förstås vara en lämplig tröst. Den grönskande matsalen ligger ungefär i höjd med den unge mannens position på den gamla svartvita bilden.

– Vi har funnits här i fyra år. Innan dess var det bara en tom grusplan med parkeringsplatser, säger Timmy Frisk som driver hotellet.

Grusplanen var i sin tur resultatet av rivningen av ”Ulla Winblads hus”.

Åter till min inköpta tavla.

Som ni såg hade motivet lossnat från passepartoun och glidit snett. När jag kom hem ramade jag direkt om tavlan.

I den här tavlan kommer vi lite närmre det hus som en gång beboddes av Ulla Winblad (Maria Kristina Kjellström).
Den unga mannan på Olséns Auktioner visste inte vad tavlan föreställde. Men jag talade om det för honom 😉