Ännu en av pappas tavlor har blivit min. En akvarell från 1955.
Den här var jag ensam om att bjuda på. Jag lovade mig själv att om någon bjöd över skulle jag släppa den, men det var det ingen som gjorde.
Jag har egentligen inte plats för fler tavlor. Jag har fler än jag kan ha på väggen, därför bjuder jag aldrig på litografier och screentryck längre (om det inte dyker upp ett motiv jag aldrig sett). Men det är svårt att strunta i gamla original i akvarell eller olja, eftersom de är unika verk efter pappa. Stadsmotiven är han mest känd för, men det är numera alla andra tavlor som väcker mitt intresse.
Det finns fler där ute i ”stugorna” än jag kunnat föreställa mig.
Nu är jag i alla fall en tavla rikare, vare sig jag har plats för den eller ej.
Galleri - Rolf Eriksson 