Jag börjar med att tacka för det bildmotiv jag fick ta del av idag. En akvarell som pappa gjorde 1955, med motiv av Kafépaviljongen på Sylten. En sedan länge försvunnen miljö, och för många en både bortglömd och t.o.m. okänd byggnad.
Jag blev väldigt glad för bilden på pappas tavla, och med detta inlägg vill jag bidra med historik kring motivet och platsen där paviljongen stod.
Stort tack till bidragsgivaren 🙂
Jag fick bilden via mejl idag. En väldigt trevlig överraskning. Jag har aldrig sett motivet förut, men både motivet och utförandet är typiskt för pappa.
Det var också ett motiv som gjorde mig extra nyfiken, och nu har jag hittat en del information. Jag visste nämligen inget om paviljongen på Sylten. Jag visste inte ens att den en gång funnits … men nu vet jag desto mer 🙂
Så här såg pappas tavla ut:
Jag har även lagt in den under hans Norrköpingsmotiv. Där kan man hitta den i gruppen ”Stadsmiljöer – Akvarell”
Mitt i glädjen att få se det här, fylls jag samtidigt av vemod och sorg. Det gör jag alltid när jag upptäcker hur miljöer hanteras utan respekt för sin historia. Sylten skulle fortfarande idag gå att göra till något riktigt bra, något värdefullt för stad och stadsbor. Där finns ett historiskt underlag att bygga på, såsom Konst- och Industrimässan från 1906. ”Moa Martinssons trappa” finns också fortfarande kvar där, och kunde på ett helt annat sätt vårdas till minne av en annan epok.
Sylten är inte heller helt ”sönderbyggt”, ännu, och de grönområden som finns där skulle gå att nyttja på ett helt annat sätt.
Trots detta verkar man låta ett av stadens guldkorn förfalla. Det är mer än bara sorgligt.
Nedan har jag hämtat två artiklar, en från Folkbladet och en från Norrköpings Tidningar. Mycket intressant läsning …
Längst ner, efter artiklarna, finns även tillagt ett par gamla kartbilder från ”Norrköpings Stadsarkiv”. Kartorna är från 1930 och 1964.
Folkbladet.se
Många decennier efter Norrköpings stora konst- och industriutställning sommaren 1906 levde kvar en fin uteservering på Syltens västra udde.
Stig Sundström
Folkbladet: 03:00 | 2010-10-09
Det är lätt att förstå att med den dragningskraft själva utställningen hade blev också den här lilla paviljongen rejält i blickpunkten. Den låg rakt fram i Sjötullsgatans riktning ut från stan, bland det första man såg på Sylten. Serveringen hade ett strategiskt läge och från densamma kunde gästerna se mot den imponerande utställningsstaden och dess entré in till industrins och konstens stora hallar.
Men sedan, när utställningen monterats ned och besökarna försvunnit, vad blev över till caféet? Det överlevde in i 1950-talet och detta byggde främst på att omkring fanns stora verksamheter. Till exempel Norrköpings kommunala affärsverk med sin elproduktion och spårvägsdrift.
Konstnär: Harry Carlsson
Hamnrörelsen var i kraftig utveckling och det redovisades 1906 över 5 000 ankomna och avgångna fartyg. I Norrköping hemmahörande segel- och ångfartyg var omkring 20 stycken. Till detta behövdes ett stort stuveribolag och självklart hade caféet glädje av många besök från dessa näringar samt också av tullkammarens folk i många år framåt.
Syltencaféet hade frukost, förmiddags- och eftermiddagsfika i lugnare miljö än på folks arbetsplatser.
Det famösa evenemanget 1906 ledde till kraftfullt steg framåt för Norrköping. Utställningen gav inspiration till industri- och finansfolk, byggherrar och politiker. Teater, bankhus och skolor kom till åren efter utställningen.
Inom loppet av bara fem- sex år skapades alla de monumentala byggnader som ännu finns kvar och präglar sin del av stan. Särskilt kring Tyska torget.
Efter utställningen hade caféets gäster ett 25-årigt utvecklingspanorama från sin upphöjda gröna kulle. Café nöjet fick en helt ny dimension. Där kunde gästerna sitta vid uteserveringens bord och se hur till exempel rådhusets övre våningar och tornet växa upp till full höjd och bli färdigt 1910 med Gull-Olle på topp.
Det industriella byggandet i omgivningen kunde till en del ses direkt från serveringen. I 1910-talets början uppfördes Lithokomplexet utmed Mätaregatan. Kring 1920-talet följdes dag för dag hur byggsten efter byggsten lades för fullbordande av Kooperativa förbundets margarinfabrik ett par kvarter bort. Och därintill Svea Choklad 1925.
Alldeles i närheten av Syltencaféet hade Norrköpings godstransport öppnat. Ett tiotal enskilda lastbilsägare hade startat ett åkerikooperativ. Utvecklingsfasen på öster i stan gav mycket körningar och många hästskjutsåkare konkurrerades ut. Ett nära industribygge följde på 1930-talet – Nordisk Silkecellullosa.
Syltencaféet var utan tvekan ett helt annorlunda café i Norrköpings uteserveringshistoria. Det var emellertid också ett utflyktscafé, trots att det inte hade något av de sköna gröna vyerna där framför Syltenberget och Sjötullsgatan. Stadsutvecklingen 1900-talets första halvsekel var ett inspirerande ”tilltugg” på fiket. Konstnären Harry Carlsson fascinerades av byggnaden och stadspanoramet därifrån. Han tecknade sin bild när han hörde talas om rivningsplanerna. De sista decennierna hette det Stinas café efter ägarens namn.
Paviljonen blev ett 50-årigt minne från 1906 års framgångsrika utställning. Bergknallen den byggts på sprängdes bort för att marken skulle användas till ett trivialt gatukryss.
Detta är sista artikeln i serien om
uteserveringarnas sköna värld i Norrköping.
Norrköpings Tidningar
För Syltenbarnen var alltid onsdagskvällarna speciella
NORRKÖPING
Familjehem kallades tidigare fosterhem. I stället för adoption kunde ett barn som kom från komplicerade hemförhållanden få bo en period hos en familj. Men där fanns även särskilda upptagningshem, eller barnhem. Ett sådant var Gustavsbergshemmet på Sylten.
Lasse Södergren
NT: 00:16 | 2009-03-21
Vår. Bilderna i albumen från Gustavsbergshemmet visar ganska lyckliga barn. Någon anstalt handlade det inte om. Bilden är från 1953.
Barnhemmet. 1925 gick Norrköpings stad in som ny ägare till villan på Sylten som förvandlades och gavs namnet Gustavsbergshemmet. FOTON: STADSARKIVET
På promenad. Samling nedanför Syltenberget och den kafépaviljong som hade uppförts inför utställningen 1906 och som småningom fick namnet Stinas café, efter en innehavare. FOTON: STADSARKIVET
Mellanmål. Några av de mindre Gustavsbergsbarnen samlade i lekrummet. Bilden är från 1953. FOTON: STADSARKIVET
Hemmabygge. Vinterlek med en släde som hade tillverkats av en parksoffa.
Avvecklingen. I maj 1956 gick flytten till ett nytt barnhem vid Vrinnevigatan i Hageby. Gustavsbergshemmet blev istället ett hem för missbrukare, senare i någon form av dagverksamhet.
Gamla stadskartor från ”Norrköpings Stadsarkiv”
Jag har tagit skärmdumpar på delar av gamla kartor där paviljongen finns markerad, och där man kan se hur omgivningen såg ut på den tiden.
Galleri - Rolf Eriksson 
Vilket härligt inlägg och så roligt få se ännu ett av din pappas fina konstverk. Sorgligt också att ett så vackert hus med massor av historia i väggarna får förfalla. Spännande läsning och så fina foton från förr.
Kram 🧡🍁
GillaGillad av 1 person
Det här var ett tag sedan, men jag upptäckte att jag inte svarat på kommentaren … bara gillat. Jag brukar försöka svara också, men ibland glöms det bort.
Nu blev jag påmind för att jag gått igenom pappas sidor och gjort en del förändringar kring det som handlar om Norrköping. Därför kommer här ett svar, sent omsider 😉
Syltenområdet är mycket större än just det som vi kanske först och främst kallar för Sylten, vilket är den bergsås som består av grönområde och kulturminnen. Det är själva ”Syltenberget” som jag är så förtjust i, och det gör att det här inlägget ligger mig varmt om hjärtat. Roligt att du kommenterat just här.
Kram 🥰🤗
GillaGilla
Så glad jag blev att få se dessa gamla byggnader i City. Jag är född på Hantverkaregatan 7 i gårdshuset. I bottenvåningen fanns en mekanisk verkstad. Tack för alla fina bilder.
GillaGillad av 1 person
Tack själv, Anita! Väldigt trevligt att du kommenterade med så fina ord. Det uppskattas ❤️
GillaGilla